Mod

Jag är sååå trött, men vill ändå skriva några rader. Har börjat skola idag, litterär gestaltning 100 p. Så här ska skrivas så pennan glöder. Svenska B ska jag också läsa, men den kursen startar om 10 dagar. Det är jätte spännande och roligt och utmanande och läskigt.
Har den senaste tiden gjort en väldans massa läskiga saker och gått emot en massa rädslor jag har. Vägrat några gånger att låta rädslan styra mig. Jag har bitit den hårt i svansen, rädslan alltså. Modig som ett lejon är jag!

Det är väldigt jobbigt att vara rädd för allt och ingenting, jag blir trött och vill inte gå utanför min dörr. Har haft det så nu i ett par veckor, men jag tror jag är på väg ut ur eländet. Även denna gång , helt utan vin och piller!

Tycker skitsynd om alla djuren ute som har svårt att hitta mat. Idag har jag förutom fåglarna även gett hararna mat. En hare dog utanför min trädgård i förmiddags, det var hjärtskärande att se. Grät floder.

Finns ingen röd tråd i mitt inlägg idag, men det finns det inte i mitt huvud heller. Så är det och så får det vara

Vill avsluta med ett vrål, ett modigt lejonvrål. AAaaaooooouuuuuu!!!

Känslor

Ledsen är jag ofta och jag gråter ofta. Arg blir jag ofta för att jag är ledsen och gråter ofta. Trött på att gråta, trött på att vara arg. Men samtidigt tycker jag om det, jag gillar att jag känner. Jag känner mycket, ibland vet jag inte vad jag känner och då får jag stanna upp och fundera på det en stund. Kommer ibland på vad jag känner men inte alltid. Då gråter jag för det, för att jag inte vet vad jag känner. Snurrigt är det ofta för mig, med alla känslor. Det kan vara jobbigt att känna något en hel dag och inte riktigt veta vad det är. Men en del känslor känner jag igen och vet säkert vad det är.

Jag vet hur det är att älska mina barn, det känns överallt i hela mig och jag älskar att älska mina barn! Det är den bästa känslan av alla känslor.

Tacksamhets känslor känner jag igen, jag är tacksam över mycket idag....Mitt nyktra, rena liv, barnen, pälskoftorna, mitt hem, mina vänner, ett visst tolvstegsprogram, så oerhört tacksam för att jag kan sitta just nu och skriva det jag skriver och tusen andra saker.

En del andra känslor kan jag identifiera, sorg, uppgivenhet och lite andra mindre angenäma känslor som jag inte har ett dugg lust att skriva om.

Kom på det här med känslor nu ikväll när jag råkade träffa på en person som retar gallfeber på mig. Kände mig lite galen ett tag och var nära att mangla, (verbalt) personen i fråga tills jag insåg att det helt enkelt inte var värt det. Det kostar för mycket, det tar på min andlighet. Jag strävar efter sinnesro, kärlek, lugn och harmoni mellan mig och människor jag möter. Såå trött på att kriga med allt och hela världen, jag orkar inte det längre. Så till slut vände jag ryggen åt raringen, skulle kanske egentligen pussat livet, men jag har inte kommit riktigt dit ännu.

Blev lite ledsen efteråt och blev påmind om att människan, inte alla, tenderar att vilja lägga sig i, tycka och attackera. Många är missunnsamma och ganska själviska. Det är hårt att kallt utanför min dörr, svårt att värja sig och att vara god. Men jag försöker vara god och i det blir jag ganska sårbar har jag märkt.

Nu ska jag lägga mig. Kram på er därute.

Nyårslöften

Tredje dagen på nya året. Dom första dagarna på det nya året känns lite som om jag har ett vitt papper framför mig, blankt och fint och jag kan fylla det med vad jag vill. Till slut börjar man kladda lite i ena hörnet, det växer och blir till en vacker målning eller så blir det bara ett virre varr av färger och streckgubbar och man fattar inte alls vad det ska föreställa. Jag vet aldrig det på förhand, hur det ska bli och lika bra är nog det.
Nyårslöften lyckas jag ofta bara hålla i ett par dagar, i vissa fall bara några timmar, så det har jag slutat avlägga. Men för den sakens skull så är det inte så att jag har förväntningar, mål och planer inför det nya året, för det har jag.
När jag ser tillbaka, så uppenbarar sig några viktiga datum för mig, viktiga mål som jag har uppnått.

10 januari 2006 slutar jag dricka alkohol, jag blir nykter och är det fortfarande.
10 mars 2008 slutar jag lindra fysisk och psykisk värk med piller/morfin.
20 januari 2009 slutar jag röka.

Ett tag funderade jag på att ta ett viloår i år, men det är ingen bra ide alls tror jag. För det är så att när man så radikalt förändrar sitt leverne som jag har gjort, tenderar man att byta en last till en annan och det har jag gjort. Jag har blivit en sockerråtta. Så om jag tar ett viloår kommer jag troligen att vara, inte överviktig, utan fet till sommaren. Från att ha varit en snärt liten tjej på 60 kilo, är jag redan nu en ganska stabil kvinna med en respektingivande vikt på 78 kilo.
Så jag har några mål detta år, inga löften, bara mål. Det andra, alkoholen och drogerna har jag klarat genom hjälp och en dag i taget. Så om jag tillämpar det igen, med kilona, kanske jag kan gå ner en 10 kilo i varje fall. Kan gå tror jag.

För jag tror, tror på mig själv idag.

Pälskoftor

För inte så himla länge sedan vaknade jag upp ifrån en lååång fylla och insåg bland annat, att jag var hundägare till inte bara en pälskofta, utan två!!!! Men herregud, vad gör jag nu? Var kommer dom ifrån? Ska jag ge bort dom? Ganska snart kände jag att jag var skyldig dom något mer än att ge bort dom och idag gör jag allt för att dom ska ha det bra. Pälskoftorna betyder mycket för mig och mina barn.
Den ena pälskoftan snarkar så högt att jag inte kan tänka och det blir skitsvårt att skriva. Jag puttar på henne då och då, hon blänger på mig och somnar om och snarkar igen inom en halv minut. Jag köpte henne för snart åtta år sedan, på fyllan, i fyllan. Om jag bara fick en liten hund så skulle allt ordna sig. Två år senare var fortfarande mitt liv en enda röra och jag tänkte att en hund till kanske skulle kunna få ordning på röran. Jag kallade dom för min fyllehundar och jag tyckte att jag var skit rolig, nu tycker jag att det låter gräsligt.
Att inse att man är hundägare är väl kanske inte så omvälvande kan tyckas, men om man lägger ihop allt jag vaknade till så kan det vara en sån grej, en pälskofte grej, som får en att svepa ett tetra pack Gredos.
Just då, för snart fyra år sedan, var det mycket som visade sig framför mig när jag vaknade upp i från en lååång fylla och det var svårt, nästan övermäktigt, att inte svepa ett tetra pack Gredos.
Idag vaknade jag upp till en kall härlig första januari dag. Ingen bakfylla, inga överaskningar, ingen oro, ingen ångest, bara kaffesug.