En gång i veckan var det, som jag skulle skriva något. Det går ju toppen bra måste jag säja, jag är ju inte förvånad precis. Julen har tagit upp all min tid, liksom slukat mitt väsen. Med facit i handen, nu när det nästan är över, så kan jag summera det hela och bara komma fram till att julen inte är min favorit högtid. Det magiska försvinner med förväntningar, stress och ansvar. Andligheten är som bortblåst och våldtas nästan av begär och andra olustiga sidor av mig som jag helst inte vill erkänna att jag har. Jag är helt slut, tom, kaputt, stukad och vill bara dra täcket över huvudet. Har svårt att känna tacksamhet över julen och med allt som kommer med den
Tacksamhet från botten av mitt hjärta kom först idag när jag med en hårsmån klarade mig från att bli påkörd av en bil. Kunde lika gärna just nu i skrivandets stund legat på sjukhus med brutna ben och inte kunnat gå, ve och fasa, jag som älskar att gå. Gud vad jag är tacksam för mina ben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar