Rädslor

Igår frågade en präst jag lärt känna, om jag ville tala i hans kyrka nästa vecka. Jag blev väldigt glad över att han frågade just mig, men fick samtidigt ont i magen. Bad om lite betänketid och min popcorn maskin startade som jag har inbyggd i huvudet. För det första kunde jag inte komma på något att dela om, som om typ mitt liv var blankt, tomt och innehållslöst, hehe. Sedan visualiserade jag mig på scenen i kyrkan och följande spelades upp...........

Jag håller ledigt ett helt fantastiskt känslomässigt tal, människor tjuter så tårarna sprutar i bänkarna.........

Jag sjunger med klockren stämma något tjusigt efter mitt tal.............

Eller.....

Jag kräks........

Mina ben skakar så jag kan inte stå rakt och ser full ut....

Jag får ticks i ansiktet, har fått det en gång när jag skulle sjunga i kören, såg helt galen ut.............

Jag får blackout, högst troligt, har ingen aning om varför jag står på scenen............

Vid det här laget har jag fått migrän och mår illa på riktigt. Söker upp en kvinna som känner mig ganska väl och som jag litar på och ber darrande om råd. -Du ska inte tala någonstans just nu gumman, är hennes omedelbara svar. Allt har sin tid och talar tid är inte inne för dig nu. All spänning släpper och jag börjar gråta. Får samtidigt en insikt, blir så glad över den så jag gråter lite för det också. Jag har under de sista fyra åren kämpat hårt med mig själv, fått massor av hjälp, tagit emot hjälpen. Ibland lyssnar jag så ivrigt och praktiserar så hårt det jag får lära mig att det blir fel, det går för fort fram. En sak jag hört är att man ska gå emot sina rädslor, så jag gör det, varje dag. När jag öppnar min dörr och går ut, helt oskyddad utan droger, åker buss, går på möten, handlar, är med min son på träningen, ser folk i ögonen när jag talar med dom, söker in på komvux och lever så går jag emot mina rädslor! Jag är modig, modigare än modigast!! Jag måste inte alls tala inför en fullsatt kyrka just nu, jag kan göra det senare, en annan dag. Men kom inte och säj till mig att jag inte går emot mina rädslor, för det gör jag varje dag. Det var min insikt, allting har sin tid, ta det lugnt.

Enligt de flesta studier är folks största rädsla att hålla tal. Näst värst är döden. Jerry Seinfeld