Sudda ut

Jag har lovat mig själv att inte sudda ut något jag skrivit, men det är svårt. Det finns mycket jag skulle vilja sudda ut i mitt liv, men det går inte. Allting, gott som ont, är en del av det som gjort mig till den jag, det är mitt liv. Så i stället försöker jag acceptera det jag inte kan förändra, förändra det jag kan och inse skillnaden. Inte sudda ut, det går inte. Jag har provat att sudda med alla möjliga drinkar och droger, det är slut med det nu. Faktum är att jag inte längre vill sudda ut eller falla i glömska, absolut inte med hjälp av ovan nämnda. För om jag försöker sudda ut det onda, så suddar jag även ut det goda. Nu när jag fått smak på livets goda, hittat ett spektrum av känslor, funnit nya vänner, känner kärlek till mig själv och andra, får uppleva den gränslösa lyckan över att vara mamma, lärt mig spela ukelele och tusen andra saker så vill jag inte missa allt det, att det ska falla i glömska. För så blir det om jag börjar dricka igen, allt det åker ner i drogtunnan, allt det fina, det kommer att försvinna tillsammans med det onda, suddas ut. Det är färdig suddat för min del.