Gredos

Gredos var ett billigt tetra pack vitt vin som jag inte kunde leva utan i många år. Det smakade faan men det var billigt så det passade min skrala kassa. Ganska tidigt begrep jag att jag var alkoholist, men jag hade ingen aning om att man kunde sluta. Försökte några gånger, men mådde så dåligt då att jag inte fungerade alls. Fungera var ju något jag var tvungen att göra som ensam mamma till två pojkar. Så på morgonen när jag gick upp, något jag inte alltid gjorde den sista tiden, var jag tvungen att ge min kropp något och inte var det kaffe. Efedrin var min vän dom första timmarna på dagen tillsammans med treo comp eller något annat smärtstillande med morfin. Men det värsta av det värstaste är inte alkoholen och drogerna, det är allt det andra. Skulden och skammen jag bar på då och nu, som inte riktigt vill släppa. Då kunde jag döva den, ångesten, med piller eller Gredos. Nu kan jag bara skrika när den kommer eller gråta eller försöka skriva av mig den. För att en vacker dag förlåta mig själv. Tårar rinner ner nu, näsan rinner och blir alldeles igentäppt och jag kan inte se tangentbordet. Förlåååt, förlåt mig, det var inte meningen! En minnesbild av så många. Stor och liten, hand i hand vid min sängkant. Liten pojke puttar på mig, -Mamma vi går nu. Så gick dom utan ett ord mer till skolan. Förlåt mig mina vackra pojkar.

I morse satte jag på kaffe och tände ett ljus. Liten katt strök sig mot min ben, så söt. Pälskoftor viftar på svansar så dammråttor flyger. Tyst smyger jag in och ser den stora sova fridfullt, vacker är han. Hör tjatter ifrån ett annat rum, morgon varma och gosiga i samma säng. Liten son och liten bror spelar spel, tittar upp och ropar, -Hej! Idag är en annan morgon, en helt annan morgon. En morgon fylld med kärlek, ingen glömska, ingen värk i kropp och själ.

Ljuvliga underbara morgon!